avvänjning

Heter det så?
I alla fall är det vad som pågår här.
Jag vet inte om jag skrivit om det tidigare här men min dotter är i alla fall en riktig vällingälskare. Och det ska inte vara vilken välling som helst utan det som hos oss kallas "Sån välling" till skillnad från den mycket mindre uppskattade pulvervällingen. Hon vill alltså helst och nästan bara dricka välling ur tetrapack. Och det vore väl ingen problem med det om det inte vore för att det blir så väldigt väldigt dyrt. Hon dricker välling för mer än vad vi får i barnbidrag -lätt!
Från början så var det bara på nätterna som hon fick denna välling - det var ju enkelt och praktiskt och skönt för mig att bara hälla upp den i flaskan. Ja och om vi inte var hemma också då förstås. Sen dröjde det inte länge förrän hon inte accepterade annat än den på natten, och det började utöka till dagvilan (ja hon får välling då med) och även vid kvällsnattningen. Jag kunde väl hålla emot ganska bra vid dag- och kväll men på natten då man har att välja på att hälla upp en flaska och hon somnar om utan att nästan varit vaken mot att fixa välling, få vilda protester och vaket barn - ja då häller man eller i alla fall jag upp vällingen...

Nu under julen så har hon fått välja på mjölk eller pulvervälling på dagen och det har gått bra och nu är vi inne på fjärde natten utan tetravälling också - och det går riktigt bra. Vi har helt enkelt ingen hemma - jag har insett att det är enda vägen för mig. Hon får välja på pulvervälling eller mjölk och valde pulvervälling de två första nätterna och igår natt så valde hon att snutta på den tomma flaskan och inte ta något nytt förrän morgonen.

Till saken hör att det egentligen är flasksnuttningen som verkar vara viktigast för henne - hon använder flaskan som napp även på dagtid om hon blir ledsen eller trött.

Nåväl - de här nätterna har alltså gått bättre än förväntat (och ja, jag vet att så stora barn inte behöver äta på natten ur näringssynpunkt men det finns andra synpunkter också ;-) och ingen av oss verkar ta skada av dessa uppvakningingar på natten)
Men - i affären blev det oväntat tuff för mig och mitt blödiga hjärta.
Lillan hittade så klart fram till vällinghyllan och säger fullkomligt glädjestrålande:
"Titta nu vi kan köpa välling som jag älskar - behöver inte vara slut!"

Vad jag gjorde - jag mutade ungen därifrån med en glass ;-)

För två år sedan

den 12:e januari 2009 ringde telefonen!
Mina handlingar var färdigöversatta i Vietnam sedan några veckor tillbaka och jag gick med mobilen i fickan HELA tiden.
Jag hade bestämt mig för - men ännu inte fixat - att lägga in en annan ringsignal för samtal från BFA för att slippa åka berg- och dalbana varje gång det ringde.
Och så var jag på jobbet, inne på grannavdelningen av någon anledning när jag fick telefon på jobbnumret.
Hjärtat gjorde en kullerbytta redan innan jag hörde att det var Maria och när det var hon som sa "Nu ringer jag med roliga nyheter" HERREGUD!!!
Vilken otrolig lycka!Jag kommer precis ihåg hur det kändes men kan inte riktigt sätta ord på det.
Och sedan när jag fick bilderna på min lilla lillla tjej - sedan den sekunden var hon mitt barn! Jag minns att jag tänkte att oavsett vad läkarrapporten säger (jag fick bb innan läkarrapporten var översatt från Vietnamesiska) så är det här mitt barn (så klart - men jag tänkte så)
Sedan den dagen är ingenting sig likt. Självklart kom den stora förändringen när jag väl fick träffa henne många långa månader senare - men redan då förändrades mitt liv!

Jag lägger in en länk (igen) till en av mina väntanssånger.

http://www.youtube.com/watch?v=njZTmwnItS4

Älskade älskade unge - är så lycklig över att ha dig i mitt liv. Och tacksam till själva livet över att ha fått den möjligheten!