God jul

Idag fick jag hemutredningen på posten och har nu läst igenom den.
Förutom några småfel så ser det bra ut - jag skulle nog våga anförtro ett barn åt den där personen som framträder ;-)

Sen att jag i verkligheten känner en viss oro blandat med den där förväntansfulla känslan är en annan sak...

Det känns som ett oerhört stort beslut - och det är det ju också!

I alla fall så skrev min hemutredare inte något om "minst ett år yngre" än A som hon sa utan istället att barnet måste vara i en ålder som inte hotar A:s roll som storasyster i familjen.

Den formuleringen gör ju att jag kanske inte måste vänta till november med att skicka mina handlingar till ett land med "inte fyllda tre" som krav.
Nu vill jag ju vänta och är inte riktigt framme i någon kö men det känns ändå skönt OM OM någon möjlighet skulle öppna sig.

OM jag skulle få ett barn som är cirka ett år yngre än min A eller till och med 2 år yngre så finns ju barnet redan nu.
Någonstans i världen finns kanske det barn som kommer att bli mitt - någonstans i världen vaknar det barnet upp till vadå?
Uppmärksammas julen i det land mitt barn finns i? Finns mitt barn på ett barnhem eller hemma hos sina föräldrar eller någon annanstans?

Min dotters allra första jul tillbringade hon på barnhemmet i Vietnam. Jag visste inte om att hon fanns, men jag visste med ganska stor säkerhet att den som skulle bli mitt barn fanns. Jag visste att mina handlingar var färdiga i landet och att nästa barnbesked skulle gå till mig.

Det var en väldigt speciell jul! Jag fick barninriktade gåvor och jag gav mina systerdöttrar varsin asiatisk docka och känslorna satt redan då utanpå.

Och jag ville BARA BARA att det skulle bli vardag för jag misstänkte att det skulle gå fort -att barnbeskedet inte skulle låta dröja på sig.

Den 12 januari ringde telefonen men det är en annan historia (och redan berättad många gånger här och jag kommer med all säkerhet att återkomma till den ;-))

Nu ska jag fira jul med min treåring! Det var underbart den där första julen som mamma - med min lilla ettåring. Det var ännu roligare förra året med en tvååring som hängde med mycket mer och nu i år - med en treåring som längtat och längtat till julen så är det ju helt fantastiskt roligt.
Hon hade svårt att somna ikväll och sa med lidande röst - mamma, det är faktiskt lite jobbigt att vänta på tomten!

God jul alla ni som eventuellt läser och med hopp om att ni som väntar kanske inte väntar nästa jul utan då har era barn hos er!

Hemutredningen är på väg hem till mig

för genomläsning.
Jag vet inte om jag får den idag eller om den får åka med eftersändningen till min barndomsort - för här ska firas jul! :-)

Min utredare skrev att jag ska se det som ett första utkast och att jag ska komma med förslag till ändringar vilket känns skönt att hon är så tydlig med.
De två tidigare utredningarna jag har fått har jag behövt be om ändringar i - dels rena faktafel men också kring önskemål om ålder o dyl.

Ska bli intressant att se hur hon uttrycker sig nu. Jag hoppas att vi blev ense om att det ska stå minst ett år yngre än min A - inte en högsta ålder på barnet utifrån min dotters nuvarande ålder.
Alltså - hon tänkte först skriva inte äldre än 2 år för att barnet ska bli minst ett år yngre än dottern, men jag vill alltså att det står just - så ett år yngre än...
eller född tidigast...

På tal om dottern så har hon den senaste tiden upprepat att hon INTE vill bli storasyster - absolut inte! Hon vill inte bli mamma heller eller vuxen säger hon - hon vill bara vara som hon är nu.

Jag har inte pratat syskon med henne alls men så klart kan hon ha snappat upp något när jag pratat med andra även om jag försöker tänka på vad jag säger och inte heller pratar om det med så jättemånga.

Igår vaknade hon i alla fall upp och sa - men nu vet jag - jag vill bli en syster, inte en storasyster!
Jag vill ha en lillasyster och vara en syster - så vill jag att det ska bli!

Hon hade upprepat det på förskolan - hon vill vara syster men inte storasyster...

Och i morse sa hon att hon ville att mamma skulle få ett barn till - bara jag köpte en ny barnstol så att hon kunde sitta på sin. Det andra barnets stol skulle stå precis bredvid hennes och hon skulle hjälpa till och mata barnet och barnet skulle få låna hennes dockor minsann ;-)

Jag kanske ska meddela min utredare det - min dotter vill inte alls bli storasyster så var snäll och ändra åldersrekommendationerna tack ;-)

AC svarar

om Nigeria och Lesotho:

"En ensamstående kommer få starta på Lesotho inom kort.
På Nigeria har vi en ensamstående på gång och startar ingen ny ensamstående förrän adoptionen är klar. Det flyter på bra i Nigeria. Vi har ett par alldeles nystartade."


I båda köerna står samma person längst fram - hon är den enda som har längre väntetid än mig i Nigeria-kön.

Jag förstår inte riktigt svaret om det är så att de har en på gång som redan är borta från listorna - men i så fall så är det inte den som är överst som har fått skicka.

I Lesotho är det alltså samma person som står överst - sedan finns det en till från 2005 - och så den där personen som alltså har EN dags längre kötid än mig. (om jag tolkar könumren rätt)

Idealet vore ju förstås att den översta personen skickar till Nigeria och nummer 2 på Lesotho-listan skickar till Lesotho.
Då skulle jag hamna överst i Nigeria-kön och som nummer 2 i Lesotho-kön (men EN dags kortare kötid ;-))

Det vore inte så dumt det!

Ringde AC

idag igen - tredje gången alltså under hösten - ja ja, för nästan 3000 kr om året i snart 6 år så får man väl vara lite besvärlig. ;-)

Jag ringde alltså igen för att höra om Kinas krav på utredningen och det känns lite osäkert tycker jag.

Jag får samma svar - nej, det behöver inte stå att man träffats 4 gånger, nej, man behöver inte tre referensbrev i utredningen - man kan lägga till det senare, nej, man behöver inte referensbrev från förskolan etc etc.

Jag måste ju kunna lita på dem - de sitter ju där och svarar på frågor om detta i sitt yrke. De om några vet ju vad som krävs och borde inte slarva med svaren MEN det känns som om jag kommer med nya påståenden som de inte känner igen med mina frågor och att det därför känns lite osäkert att få så snabba svar som jag får.

Men jag får helt enkelt lita på det här nu - jag kör på.
På torsdag får jag det sista referensbrevet i handen och skickar in de sista papprena till hemutredaren. Sen får vi se hur lång tid det tar för henne att skriva utredningen och när det sen går upp i nämnden.

Jag ligger ganska lika i tid som vid min första utredning. Då hade jag hembesöket som sista punkt i utredningen och det hade jag veckan efter lucia.

Då gick mitt fall upp i nämnden i slutet av februari - kanske kan det bli något liknande den här gången. :-)